Wednesday 9 October 2019

Esbjörn Wettermark

Photo by Tom Paley
I play. The clarinet. The melodeon. Flutes. Mostly. Scandinavian dance music. Polskas. Waltz. Polka. Herding tunes. I learnt. Kitchens. Dance floors. Others. I studied. Malung. Malmö Academy of Music. University of London. I research. Publish. Music and theatre in Vietnam. Folk tunes from Hälsingland. I teach. Children. Adults. Myself. University students. I morris. I engage. People. Sounds. Things.

Tuesday 23 October 2018

What is Scandinavian and Swedish traditional music?

The Nordic countries, that is Sweden, Denmark, Norway and Finland, have a lot of shared history and culture. When I talk about Scandinavian traditional music it is this shared aspects of the music cultures which  I alludes to. That is not to imply that there are not differences between them, but as it is possible to talk about 'Celtic' music as a general repertoire and style, I think it is possible to do the same with Scandinavia. My focus as a Swedish folk musician has been dance music, and to an extent herding tunes and folk songs. Although my main repertoire is Swedish, as most folk musicians in my generation, I have also played a lot of tunes from Norway, Denmark and Finland.
If I would think about one thing which to some degree connects this 'Scandinavian' music, I would say that the prevalence of pieces in various forms of three beat meter (3/4), which is much rarer on the British Isles. Although this is less pronounced in Denmark with its more continental connections and in Finland where there is both a Swedish influence and an older Finnish music tradition, the three beat meter is a reoccurring element which I often have to work with when teaching Scandinavian music in the UK.  At some point I will write a longer introduction to this area but if you are interested to learn more. I would recommend Dan Lundberg's introduction to Swedish folk music on the website of the Swedish Centre for Jazz and Folk Music Research.

Monday 9 July 2018

Bertil Westling – till minne


För 15 år sen, 2003, ringde jag dig för första gången. Jag hade precis börjat musikhögskolan och ett par år tidigare hade jag börjat gräva efter låtar och visor från Enångerstrakten. Jag kommer inte ihåg om jag först fick höra om dig från Arvid Westberg eller kanske din systerson Kaj Berglund. Jag vet i alla fall att jag hört dig spela och sjunga på visarkivets inspelningar – ”Birr birr karlarna kommer…” (med imponerade grisimitationer) och valser i G -dur. Nu ligger arkivets inspelningar på nätet och jag lyssnar igen. Jag kommer ihåg att när jag ringde dig den gången så satt jag på sängkanten i min väldigt lilla lägenhet i Malmö. Det kändes lite nervöst, du skulle säkert undra vad det var för en mysko typ på andra sidan telefonledningen. Det blev ett kort samtal men du sa i alla fall att jag kunde komma förbi när jag var hemma nästa gång. Det gjorde jag och jag tog med mig min minidisc-spelare (den var modern då) och frågade om jag fick spela in några låtar för att lära mig. Det gick bra. Nu hittar jag filerna på datorn och lyssnar igen. Fink-Jannes vals kommer först på inspelningen, lite av en signaturmelodi. Sen den andra Fink-Jannes valsen, den med lite konstig rytmik som du brukade säga att du aldrig fick rätt fason på. Jag gillade nog den bäst trots allt, men kommer inte ifrån att den låter bättre på fiol än klarinett. Så kan det vara. Ett tjugotal låtar spelade du in till mig den gången, låtar efter spelmän vars namn jag sett eller hört nämnas men aldrig vetat något om. Johan Nordell, din egen far Bernard (vars initialer jag sett inristade i en stenhäll vid mina föräldrars sommarstuga), och Johan Forsberg, han som Arvid alltid pratade om men inte kom ihåg låtarna efter. Hem och öva. Tillbaka, varje ledighet. Vi började spela dina egna kompositioner och du introducerade mig till andra musiker och vissångare. Din syster Dagmar och Vänster Olle Olsson från Galven. Kajs pärmar med låtar från Enånger som ni samlat ihop blev bibeln och utökades med arkivbesök, fynd i uthus och flera intervjuer. Men det var samspelet och umgänget med dig (och din fru Laina så klart) som var viktigast, många koppar kaffe, massor av pannkaka (vegetarisk mat var ju knepigt men också en bra ursäkt att äta pannkaka tyckte du). Trött på studierna tog jag ett år ledigt och flyttade till Bollnäs, jobbade inom äldreomsorgen och spelade ännu mer med dig. Dina ben började bli dåliga och hörseln hade det väl aldrig varit mycket med men humorn och tankar kring låtar och musik det var det inga problem med. Laina var alltid med, såg till att gubben faktiskt tog upp fiolen och inte klagade på brist på övning, gjorde kaffe, fler pannkakor, lyssnade och fyllde i när något missades. Vi hade väldigt trevligt tillsammans.
Ibland hände det att du frågade mig om låtarna och spelmännen, det kändes konstigt. Jag var ju den som var där för att lära mig. Men, så är det ju när man umgås och spelar, det blir ett givande och tagande. Tillsammans finns kunskapen. Även om du med glimten i ögat brukade säga att Enånger var världens centrum (därifrån är det ju lika långt kring jorden och tillbaka till byn igen oavsett riktning), så var du alltid lite obekväm med spelmän som var alltför lokalpatriotiska, viktigast var ju trots allt att någon ville spela musiken och brydde sig. Men du sa ändå att du var glad att jag, som visserligen kom från Iggesund, ville spela enångerslåtarna – ”det är ju din musik det här med”. Det kändes så, känns så fortfarande, min musik, vår musik, musik som betytt mycket.
Musiken var nog alltid med dig. Du säger visserligen på visarkivets inspelning från 60-talet att du inte lärt dig så mycket egentligen, men nog var det en hel del du kunde? Inte bara låtar så klart, men kärlek till musiken. Tänker ofta på din historia om hur du i din ungdom plankat några klassiska lieder (Schubert?) från radion och under en dans i Bäckmora suttit utanför danslokalen och lockat flickorna från dansgolvet. Sant? Jag väljer att tro det. I dina egna kompositioner så var livet alltid närvarande – Lainalle, Till Laina, tillägnad din finlandsfödda fru, Västnängspolskan, till barndomshemmet, och Längbackesvalsen, en musikalisk reflektion över baklängesspråket du och Kaj brukade använda. Även om du sällan var ute och spelade på senare år så blev ändå två skivor med vännerna Karl-Erik Englund och Ingvar Forsberg. Spelgänget Gråskallarna (även om namnet kanske inte alltid var populärt hos alla medlemmar) kom också förbi och spelade. Kaj och din son Göran var såklart trygga spelkamrater genom åren. Du såg dig nog inte som någon storspelman men nog var du en musiker som flera ville spela med, lyssna till och vars kompositioner många tycker om? Vi lärde känna varandra när du var 76 och jag var 22 år, men det kändes aldrig som det var över 50 år mellan oss, det gick ju bra att spela.
Vi sågs mindre de sista åren (jag bodde ju utomlands) men det blev ändå många spelstunder och vi stod till och med på scen ett par gånger. På en konsert i Bönhuset på Delsbostämman och ett par år senare i ett ostämt ögonblick i gassande sol (varken bra för strängar eller klarinett) tillsammans med Göran på spelkullen. Fina minnen. Sist vi sågs spelade vi inte, du hade visserligen återhämtat dig en del från hjärtinfarkten, men det var svårt. Vi lyssnade på inspelningar (Fink Jannes gammeldansorkester och några av de låtar jag spelat in 15 år tidigare), drack kaffe, pratade om låtar, spelmän, och musik. Det var känslosamt.
Jag har svårt att sätta ord på hur viktig du har varit för mig som spelman och människa. Skulle jag ha fortsatt forska, flyttat utomlands för master- och doktorandstudier i musiketnologi, övat och spelat om jag inte mötts av sådan uppmuntran och givmildhet när vi sågs de där första gångerna? Jag ville lära mig några nya låtar men jag fick betydligt mer, vänner, berättelser, fika, pannkakor, en sorts tillhörighet. På något sätt så var det under åren vi spelade och lärde känna varandra som jag blev spelman, inte bara klarinettist eller musiker.

Tack Bertil, för musiken, stunderna, och skratten.

Friday 2 December 2016

Polkas


This week I taught you three tunes from Denmark, Finland and Estonia. The common denominator was that they all were different kinds of polka, or at least 2/4 polka-like tunes. Although there are lots of different types of dance tunes played in these countries, the polka has definitely been very popular in both Denmark and Finland. For those of you who want to here some more music from these areas I am putting together a play list on spotify, which I will add below in the coming days.
The first tune we did was ‘Jysk Fynsk’ ,  a local name for Rheinlænder-polka, from a recording with fiddler Levy Vilsen from Læsø, Denmark. The second one was a polka recorded by the influential Finnish folk group Kankaan Pelimannit, I don’t know much about the tune other than it was called Stövelpolka (Boot-polka) on a Swedish issue of their 1977 LP ‘Kangas Spelmän’ . The last short little tune was a Swedish-Estonian polka-like ‘laik’ (tune) from the bowed harp (talharpa) player Hans Renqvist from Ormsö in Estonia.

Jysk Fynsk


Stövelpolka


Laik

Thursday 24 November 2016

Polska efter C. H. Erlandsson

This week we did an asymmetrical polska with a short first/or long second beat. There are tunes played in this way in several places around Sweden (and Norway) but nowadays it is primarily associated with the western parts of Sweden. This tune, however, was collected from the fiddler Carl Herman Erlandsson in Uppland just north west of Stockholm. I taught you the tune in a style similar to how many musicians play this tune today, the original transcript however is somewhat different.
Erlandsson (1857-1936) was from a Swedish traveller family and although he eventually settled in Uppland many of his tunes was in a style more commonly associated with the province of Dalarna. As a young man he was sentenced to eight years of hard labour for manslaughter and it was not until later in life that he became recognised as a fiddler.
As you will see on the sheet music it is not easy to notate these kinds of polskas in a way which makes it easy to read, and there is always a risk that it becomes more confusing! If you want some initial help to get into the rhythm you can try this 'polska metronome' which Tom found online (thanks Tom!). However use it carefully, it may be a good tool to get reminded about the short first beat but don't use it as foundation when you play the tune. You can also listen to Lena Jonsson and Brittany Haas' version of the tune (see video link below, or listen to the whole album here). In the sheet music I have given suggestions on how to render the chords on a fiddle/melody instrument, but put on the recording and try things out yourself, you might well come up with something else which sounds great!

Lena and Brittany playing their arrangement of the polska together with an American old-time tune.

Slower version on the melodeon

Tune with arrangement

Thursday 17 November 2016

Scandi Course 16th of November

Another three tunes from Hälsingland this week, schottis, polkett and polska. The schottis I learned from Bertil Westling, who also taught me last weeks waltz. He got if from Holger Sjödin in Enånger, and it is fairly well known tune Holger was not much of a musician himself but played some of his father's Kalle Sjödin (1866-1938) repertoire. The polkett, another word for polka, I got from Olle Ollson, know as Vänster ('left') Olle as he played his fiddle on the 'wrong' side. Olle's father Olles Jonke was an important link to the older fiddle traditions in southern Hälsingland and in the late 1970s and early 1980s a number of younger fiddlers learnt tunes from him. Ulf Störling is one of the fiddlers who play a lot of Olles Jonke's tunes today. The last tune is from the famous fiddler Erik Ljung from Delsbo. Erik Ljung's tunes were collected in the early 20th century and included in the big collection of Swedish dance music known as Svenska Låtar. The original transcripts can be seen online here.

Schottis after Holger Sjödin

Polkett after Olle Olsson


 Polska efter Erik Ljung


Monday 14 November 2016

Scandi Course 8th of November

Last week we learnt two tunes from Hälsingland. The first one was a waltz I learned from fiddler Bertil Westling, who has been one of my most important influences in learning folk music. It's a tune he learnt from his father Bernard and there are a number of version of it played in different parts of Sweden. You can see Bertil play it together with his son Göran here, and look at another transcript with bowing details here (will take you to a pdf). The second tune was a polska composed by Eiwor Kjellberg from Järvsö. With its arpeggio figures in the B-part this polska is in a style very closely associated with Hälsingland. These polskas are especially connected with the Hälsingland fiddler Jon Erik Öst who travelled around the country in the first part of the 20th century performing a style of virtuoso polska that soon became very popular among fiddlers. Here is an example of one of Jon Erik's compositions called Skansenpolskan. His son Eric was also a very good fiddler who played both older and more modern dance music. He used to be a regular on entertainment shows on television and radio. Here is a recording of Eiwor playing her Polska i Moll, I've added a variation to the melody which may work better on if you don't play the violin.